Vad är meningen med livet?

Den frågan har sysselsatt människor i tusentals år.

Möda har lagts ner på att finna svar

som kan förklara vad det innebär att vara människa.

Många känner sig övergivna och lämnade

att klara sig utan "instruktionsbok".

Jag gör gällande både att frågan har svar

och att det finns instruktionsbok.

Kruxet är "bara" att förstå språket i den.

Vi har sedan länge lämnat bakom oss

förståelse av det första och viktigaste av alla språk.

Livets eget.

Första stegen till att människan övergav grunden,

tillståndet där allt som är nödvändigt

tar sin gestalt i oss med *toner*,

ett språk som förstås av allt liv på jorden

utom av människan,

togs på ett mycket tidigt stadium.

Redan de första ljudandena

av något som så småningom skulle bli

det TALADE språket

stängde för varje stavelse i motsvarande grad

dörrar i oss som hade till uppgift

att uppfatta de ordlösa *toner*

som i naturen bildar alltings

sammanhållningssymfoni

- att alla ska alltid veta vem man är,

poängen med att just du finns,

och exakt i vilket sammanhang

man passar in med allt det andra.

Melodin i denna symfoni har *toner*

som är så tystlåtna och långsamma

att vi ej förmår uppfatta dem längre,

då vi genom de allra senast

aktiverade delarna i hjärnan helt eller delvis

ÖVERSKRIVIT den instinktiva förståelsen.

Funktioner som ej efterfrågas

har vartefter tillbakabildats till total oförmåga.

Vi kan böna och vi kan be,

men GUDS röst har tystnat.

Detta betyder inte att den inte finns,

endast att *tonen* har drunknat

i mängden av all information

ur alla kopplingar och återkopplingar

i hjärnkontoret,

fram och tillbaka och åter igen.

Omedvetet?

har detta syftat till

att finslipa abstraktionsförmåga

och därigenom helt säkert

öka vår framgång inom många områden,

ända till att vi idag åstadkommer

alla möjliga finfina virtuella skuggkopior

av verkligheten.

Vi kan t.o.m. emellanåt ge oss på

att med idéer försöka efterlikna

"direktkommunikation".

Dessa idéer går ut på att försöka

"ratta in frekvensen",

trots att alla försök är fruktlösa

då de sker utan kunskap i grundspråkiska.

Detta "språk" är inte något utdött språk

utan den omger oss alla alltid

på alla sidor och evinnerligen.

Det som dessa våra "hjärnspöken"

främst INTE är kapabla att ge oss,

det är att ERSÄTTA de förtvinade "öronen"

som kunde "höra" den *ton*

som äger all den kraft som behövs

för att backa upp varje verkligt behov

och fylla upp dessa

med adekvata känslor av meningsfullhet.

Vi är nu hänvisade till att försöka abstrakt

med hjälp av idéer

visualisera känslor av sammanhang.

Vi förmår ibland ana

att för att känna oss hela

borde vi ha tillgång till djupare information.

Därför lever en gammal "missuppfattning" vidare,

att vi genom att obönhörligt fortsätta gräva fram

fler och fler fakta om mindre och mindre detaljer

kunde "virtuellt återskapa" det förlorade paradiset.

Resultat av sådant grävande är det motsatta.

För varje nytt fynd fjärmar vi oss än mer

från MODER JORD.

Ett stort aber visserligen

med att återgå till ett stadium

där dessa sovande funktioner

kunde återväckas i oss

är det att vi måste för att nå dit

göra oss av med ALLT.

Vi måste kasta av oss allt

som orsakar tystnad i oss

i förhållande till övriga naturen.

Detta mål kan tänkas vara nådd

den dag vi kan stå nakna

mitt emot vilken annan människa som hellst

och inte störas av begrepp

om varken den andres

eller den egna nakenheten

i någon mening,

eftersom kunskap helt saknas om nakenhet.

Når vi därhän,

är jag viss om att många förlorade "sensorer"

över tid skulle vakna

och börja verka igen

inom sina respektive ansvarsområden.

Största förlusten

skulle kunna vara att vi då ej längre

kan hävda överhöghet

över resten av naturen,

vi skulle då inte ens kunna

skilja oss själva från de uppgifter

som varje dag krävs av oss

för att leva och överleva.

Ett liv utan laptop, toapapper och saltströare.

Kraven som ställs på oss

för att få ett slutligt svar

på frågan om mening med liv

är betydligt mer omfattande

än vad som görs gällande.

Först och främst

måste vi bli TOTALT oförmögna

att ställa en sådan typ av fråga.