Havet var vàr gemensamma glädje
det sköna och ack sà enkla
brisen som smekte vàra kinder
du höll min hand,
jag som var ett litet barn
som älskade min morfar
du lärde mig att älska havet
det blà havet
vàgorna som smekte klipporna

Men du sade ocksà att havet
det kan snabbt förändras
sà var varlig...

Men det vilda och det lugna
det mystiska havet
det som förenar oss
det som väcker mina minnen av dig
det är havet som var din själ
det är där som jag àterfinner dig

Havet...