Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
äh.


Vinterlandskap.

Ett vinterlandskap breder ut sig framför mina fötter.
Träden står nakna i den isande vinterkylan.
Steg för steg går jag framåt.
Förstör naturens vita täcke.
Varje steg jag tar blir ett svart hål.
Ett bevis på att jag existerar.
Kylan biter i mina kinder,
Och får mina ögon att gråta.
Jag hör barnens skratt när de leker i snön.
Minnena kommer tillbaks.
Tiden då jag var liten och glad.
Sprang runt i snön.
Det är dags att skapa nya minnen.
Jag kastar mig i snön och kollar på den blå vinterhimlen.
Kylan bedövar min kropp där jag ligger.
Ensam i det vackra vinterlandskapet.




Fri vers av Cija
Läst 263 gånger
Publicerad 2005-12-07 16:30



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Bra, jag fastnade för den här, en vinter-reflektion, vintertankar...
2005-12-07
  > Nästa text
< Föregående

Cija
Cija