Asköga

Asköga! Se, din stad
har kolnat.
Dina gatvisor har slocknat
och din torggemenskap
falnat.

Kall ligger din hand
över en
död
jord.
Frusna sotflarn väntar
förgäves
på en rörelse
i ditt kalla
fisköga.

Även rymden stelnar.
Stjärnorna värker sitt
stålvassa sken
till ett svärd
över dina brustna fabriker,
över dina trädlösa drömmar
och din våldtagna frihet.