Det skulle kunna vara min begravning de begrät,
men så var det nog inte.

Som i ett kalejdoskop kastas skratt och sorg till ett konststycke och med ryggen mot glaset ovetande om er där ute,
föds jag på nytt.

Idag kan jag inte,
ansätts av metalliska stötar som livnär sig på min glädje.

Imorgon ska jag locka till mitt bröst det vackra som ville bo där när min tanke var ren.

En annan dag får ni besjunga öppnandet av en ny värld.