det var då jag vågade möta hans blick
och hur jag alltid förut väjt undan
bortförklarat
förminskat

nu möttes våra ögon 
och jag såg hur hans bleka blåhet skakade min dag

du är min ångest, eller hur? 
min dödsrädsla?

sen bjöd jag in honom i min partita
och han förde sin hand så lätt i takt med min

fyra händer och en stilla timma
mötte vågen just i kort sekund