Sittandes med ryggen mot sten
som solat sig i avgasena ler hon.
Högt där uppe knappt synlig lever nyfikenheten.
Förtrollad morgon som fotograferat sig in i minnets album skriver sin egen undertext.

Med hakan på burspråkets egna blyerts kände jag dina händer om mina axlar och med en pianists fasthet spelade du på huden som inte kunde texten,
Vi nynnade med.