~*~

Någon förfärlig händelse förutan tvivel; för väl du vet
Gud haver så uttal't det döden att smaka av detta Trädet,
Det enda tecken på vår åtlydnad kvarstående
Ibland så månget tecken på makt och styre
Förlänat oss, och Väldet oss giv't [430]
Över alla andra Varelser som besitta
Jord, Luft, och Havet. Låtom oss då ej tänka hårt
Om ett enda lättare förbud, som åtnjuta
Frihet så stor inom alla andra områden, och val
Obegränsade av mångahanda behagligheter: [435]
Utan låt oss för alltid honom lovprisa, och besjunga
Hans givmildhet, följande vårt fröjdesamma uppdrag
Att dessa växande Plantor ansa, och vårda dessa Blommor,
Vilket om det vore arbetsamt, ändå med dig vore ljuvligt.

Till vilket Eva sålunda svarte. O du för vilken [440]
Och från vilken jag skapades som kött av ditt kött,
Och förutan vilken jag är förgäves, min Ledsagare
Och mitt Överhuvud, vad du haver sagt är rätt och riktigt.
Ety vi honom i sanning all lovprisan äro skyldig,
Och daglig tacksamhet, jag främst som åtnjuter [445]
Den så vida mycket lyckligare Lott, att dig åtnjuta
Oöverträffat uti all rimlighet, medan du
Liknande maka till dig själv ej någonstans kunna finna.
Den dagen jag ofta mig åminner, då jag från sömnen
Först uppvakn'de, och fann mig själv utvil'd [450]
Under skuggan utav blommor, undrandes mycket vart


John Milton 1667

LPWJ svensk version 19/01/11

Förlorat Paradis: Bok I - III (J.Milton)