~*~

Tills jag så skymt'de dig, i sanning fager och lång,
Under en Platan, dock det mig tycktes mindre fager,
Mindre av intagande mjukhet, mindre av älskvärd mildhet,
Än denna lugna vattenbild; tillbaks jag så gick, [480]
Du efterföljande utropand's högt, Återvänd fagra Eva,
Vem är det du undfl'r? den som du undfl'r, av honom är du,
Hans kött, hans ben; att skänka dig varandet jag förlänade
Ut från min sida det till dig, närmast mitt hjärta
Kroppsligt Liv, för att ha dig vid min sida [485]
Hädanefter en individuell vederkvickelse kär;
Del av min Själ jag söker dig, och dig benämna
Min andra halva: därmed din ömma hand
Fattade min, jag gav efter, och från den dagen såg
Hur skönhet överträffas utav manlig grace [490]
Och vishet, vilket allena är sannerligen vackert.

Så talte vår första Moder, och med en blick
Av äktenskaplig attraktions oklanderligh't,
Och ödmjuk hängivelse, halvt omfamnande sig lutade
Mot vår förste Fader, halvt hennes svällande Barm [495]
Naken mötte hans under det flödande Guldet
Utav hennes flygande hårlockars gömma: han med behag
Både av hennes Skönhet och förtjusande Ödmjukhet
Log utav övermäkt'g Kärlek, såsom Jupiter
Mot Juno ler, då han befrukta Molnen [500]

John Milton 1667

LPWJ svensk version 20/01/11

Förlorat Paradis: Bok I - III (J.Milton)