Du sa att du var kär.

Utan vilja fastnade jag.
I ditt smilgropsliknande leende och och rådjurshärmande blick. Dina mjuka händer smekte över mina bara armar och
naglar trängde igenom den kritvita huden.
Som en skugga finns du kvar, har ettrat sig fast inom mig och förföljer min arma kropp.
Vart den än går.
Vart den än går, så finns du där.
Naglar som ettrat sig fast,
bloddroppe efter bloddroppe sipprar ut,
tränger sig genom hårsäckarna
och faller lätt mot de vita och nytvättade strumporna.
Såna strumpor utan skaft.

Du sa att du var kär.

Jag knarkar multivitamindryck och en järntablett varje morgon får kompensera all glass och chips jag trycker in mig, för att trösta mig själv i smyg.
Tröstandet är dock en meningslöst och patetisk ursäkt för att endast tycka synd om sig själv.
Det finns inget att trösta. Det är en inbillning, en illusion.
En myt.
En ursäkt för att få må dåligt utan anledning, en ursäkt för all ensamhet.
Den där jävla ensamheten.

Du sa att du var kär, du såg att jag var kär...

Smaklökarna stimuleras med flötig pizza och eldorados äckligt goda vitlöksdressing som överkonsumeras. Jag är som de flesta i västvärlden, Sverige, och trycker i mig sånt jag inte borde trycka i mig, tycker synd om mig själv och tänker alldeles för ofta på bantningsmetoder men förtränger tankarna med ostbågar och en dålig sitcom.

Du var för fan aldrig kär.

Jag har slutat tro, slutat inbilla mig, slutat känna, slutat vilja känna, slutat låtsas känna eller vilja kunna känna.
Slit ut mitt hjärta och stampa på det, jag står ändå kvar.
Varför ska man öppna sig och låta sig själv bli nedtrampad,
stampad,
nedtryckt?
Jag har nog bara en dålig dag. Som alla andra jävla dagar.
Som en barn åt jag alldeles för mycket chokladsås och
smetade in hela ansiktet, lite på flit men det är en hemlighet.
Mamma har sagt att jag bara är lite speciell.

Varken du eller jag är en ko eller blomma.
Sådant finns bara på film, ett påhitt för att roa oss, få oss att inbilla att det finns något sådant som gör en lycklig.
En myt, en inbillning, en illusion.
Du var aldrig kär...