Månskärvor på vattnet
är inte annorlunda från
en glasbit mot nacken.

Ett kort i polaroid
en sekund fångad i en evighet
Gör allt annat verkligt,
en sång, sedan länge glömd,
får en bitter ton av sorg
när månen gör sin bana över himlen
utan att vända sig om,
tänker inte på månen
som hindras av molnens gång

Så glasbiten mot nacken
passagen till vattnet
där spindeln bygger sitt bo
för att fånga oskyldiga förbipasserande.

Stå stilla länge.
Känn pulsen slå,
medan månen borrar ett hål