Du får mig att känna mig hel
och funktionellt fungerande
Jag känner mig säker på
tankar och känslor som jag
aldrig varit säker på förut

[Jag är så van att vara medberoende
att följa alla andras krångliga konstigheter
att det känns så vant att jag kan slappna av
utan att varken tänka eller känna]

Utan dig är jag åter den halva
som jag alltid har varit
som dimman som blåser
runt, runt överallt men
utan att finna fotfäste

[Utan dig så kommer känslor och tankar ikapp mig
och allt det där jag försöker slippa att uppleva
blir så fruktansvärt påtagligt plågsamt
att det är som att jag skulle implodera och explodera samtidigt]

Och under våra samtal
så känns det, som om
vi målar ett vackert landskap
vi kan börjar i varsitt hörn
vi kan använda olika färger
men vi skapar alltid
en bild oss

[Och efter våra samtal så undrar jag nuförtiden
hur två medberoende dysfunktionella människor
kunde skapa någonting över huvud taget
som två blinda högerhänta personer
med penseln i vänster hand..?]