ibland är jag så långt ifrån

mig själv,

diffus är tankens riktning blå

du kallar mig intrikat

kanske är jag,

inte helt molnfri

men jag vet ingen väg

ut nu

jag är inte den första

att känna frihetslängtan

jag vet

inte heller den första

att känna ångesten

rinna sin försiktighet

utmed låren

när februari ropar på mer

men jag är den första

att uppleva det i mitt liv

jag är inte den första som flyr

när sanningen gör så jävla ont

precis där själen byter namn

men jag är den första

som lämnar mig

när jag som mest behöver mig