~*~

Hyllad vare den äktenskapliga Kärlek, den mystiska Lag, sann källa [750]
Till människans avkomma, lämplig allena,
Uti Paradis av allt det annars gemensamma.
Gen' den otrognas lust det bortdr'vs ifrån människan
Ibland kreaturens hjordar att ströva, utav dig
Grundat i Förnuftet, Lojalt, Rättvist, och Rent, [755]
Relationer dyra, och all den Generositet
Hos Fader, Son, och Broder först i förtrogenhet.
Fjärran vore det, att jag skulle skriva om synd eller klander,
Eller tro dig opassande för den heligaste platsen,
Perpetuella Källa utav Husligt behag, [760]
Vars bädd är obesudl'd och av renligh't uttalad,
Nu, som förr, såsom Helgon och Patriarker bruk'de.
Här Kärleken medelst sina gyldene pilar anbefangar, här ljuset
Han med sin Lanterna den konstanta, och med lila vingar vajande,
Här regera och frodas; icke uti de köpta leenden [765]
Utav Skökor, kärlekslösa, glädjelösa, utan ömhet,
Flyktiga åtnjutanden, ej heller uti Kärlekens Hov
Dansens deltagare, lättfärdighetens Mask, Midnattsbal,
Eller Serenad, vilken en utsvult'n Älskare sjunga
Till sin stolta fagermö, bäst besvarad medelst ringaktning. [770]
Dessa vyssandes utav Näktergalar som sov omfamnandes,
Och uppå deras nakna lemmar det blomsterrika taket
Överöste Rosor, vilka Morgonen återst'llde. Så sov vidare
Välsignade par; och O ändock lyckligast om ni ej söker
Lyckligare tillstånd, och veta att ej mer behöva att veta. [775] 

John Milton 1667

LPWJ svensk version 17/02/11

Förlorat Paradis: Bok I - IV (J.Milton)