Du sa
att jag är skapt för det här:
Att orden kommer som vatten ur en kommunal kran.
Jag blinkade och svarade med ett leende:
Nja. Men jag är numera van.

Det enkelt sagda är det det tungt tänkta,
tänkte jag, van att formulera det som en nödvändighetens lag.

Jag födde orden bakbunden. Jag minns den stunden,
jag insåg:
Min ordbriljans har ingen källa i sociologin,
utan endast av erfarenheten av periferin:
Där vi dväljes du och jag, parlör.
Och jag förblir, ordcharmör.

Men det var min moders ord som gjorde mig till diktsmed.
Det var den vackraste sked,
jag fått i dopgåva.