Han vaknar, som ofta, till en ny dag
Men med skrivkramp i tanken
Och plågas av smärtande stiltje

Både i det vakna och i det drömda
Har han rest längs idéernas trafikerade väg
Sett och känt dem komma och gå
Sett dem passera i hast
Och vika av och flyktigt försvinna
In på glömskans tvärgator
Innan han hunnit befästa bekantskapen

Han står på återvändsgatan
Vid den resliga väggen,
Den som han försöker undvika att gå in i,
Och bakom vilken innovationerna håller hov
En och annan glugg i murverket anas,
En och annan minneslucka står på glänt

Han vaknar, som ofta, till en ny dag
Verserna sjunger i hans ryggmärg
Men filtreras genom ordlöshet