~*~

Så att icke uppå loggolven hans lovansvärda kärvar
Visa sig vara agnar. Vid den andra sidan Satan alarmer'd [985]
Samlande all sin styrka och dilaterad där stod,
Likt Teneriffa eller Atlas orubbl'ga:
Hans gestalt nådde nu Skyn, och uppå hans Hjälmkam
Sutto skräcken uti Plym'r; ej heller fattades uti hans grepp
Vad som syntes vara båd' Spjut och Sköld: fruktansvärda dåd [990]
Kunde nu påf'lja, ej heller allena i Paradis
Uti detta tumult, utan den Stjärnfyllda Kåpa
Utav Him'len kanhända, eller så alla de Element
Som åtminstone hade gått under, upprörda och sönderslitna
Med våldet utav denna konflikt, hade icke å det snaraste [995]
Den Evige för att förhindra sådana hemska strider
Framhängt uti Him'len sina gyldene Vågskålar, ännu synliga
Emellan Jungfrun Astrea och Skorpionens tecken,
Varuti alla skapta ting först han där vägde,
Den fritt pendlande runda Jorden med balanser'd Luft [1000]
Av jämvikt, funderar nu på alla händelser,
Fältslag och Riken: uti dessa han lägga tvenne vikter
Med utgång både utav avsked och utav strider;
Det senare kvickt där uppflög, och alltför lätt vägde;
Vilket Gabriel spanande såg, och sålunda tilltalte Fienden. [1005] 

Satan, jag känner väl till din styrka, och du k'nna ock min,
Ingendera vår egen utan g'vna; vilken dårskap då
Att bravera med vad vår Arm kunna göra, då din ej mer
Än Him'len tillåter, icke heller min, ehuru dubblerad nu
Att upptrampa dig såsom en myr: för bevis därpå se blott uppåt, [1010]
Och läs där så din Ödeslott uti fjärran astronomiska Tecken
Där du väg's, och visas huru lätt, huru svag,
Om du göra motstånd. Fienden såg uppåt och igenkände där
Sin uppsatta vågskål i höjden: ej heller mer; utan flydde
Mumlandes, och med honom flydde tillika nattens skuggor. [1015]


Slut på Fjärde Boken.


John Milton 1667

LPWJ svensk version 02/03/11

Förlorat Paradis: Bok I - IV (J.Milton)