Bortom knuten
på det lilla röda huset
stod hon så

Ensam och liten
i en bortglömd värld
med trasig sko och värkande tå

Sorgen speglades i hennes ansikte
som blänkande sjö intill
närsom hon började gå

Långsamt vandrade hon
längsmed slingrande stig
när hon plötsligt kom på

Tiden står stilla
här mitt i
vad jag kan förstå

Mor min är borta
grannhus och grusad
väg likaså