Frisatte 2 komma 4 deciliter proopiomelanocortin adrenocorticotropin betalipotropin alphamelanocyte stimulating hormone betamelanocyte stimulating hormone beta endorphin genom en rostig reva genom underarmens allra mjällaste hull med familjens brunaste sax. Blev hög i 17 sekunder. Blev mig själv i 12. Blev sedan svårt skamlig. Rev igen. Hög. Skam. Ingenting annat är som detta. Växelspelet.
Svimmade.
Vaknade igen av att hela jag var toxisk. Rapade och fick lödder. Frätande armhålor. Världens skägg. Jordens. Rött och allt och svullet. Ni var borta. Det var så öde. Jag skrek:
"Eli Eli lema sabaktani!"
... men det var vara bara munväder. Dödstomt. En lapp på diskbänken: Vi är hos mamma tills du blir frisk. Jag fick spelet. Spydde i slasken. Fick två tärnade morötter genom näsan. Helt igenom besk. Som Görings cyanidkapsel. Bitter i sitt fettveck.
Söndag igen tänkte jag helt igenom korrekt.