en natt utan tårar
med en tomhet så stor
en saknad som trots allt inte sårar
men fångar mig med vassa klor

ögon i svarta natten
de följer mig vart jag går
som höken vaktar skatten
i tätvuxna snår

månen lyser stark
över gravars mörka gård
en obetryggad mark
och önskan om Gud faders ömma nåd

att bli fri en evig smärta
långt där borta hörs ett ihärdigt sus
plötsligt tyngs mitt hjärta
och min tillvaro töms på ljus

jag står där helt utan makt
med hopp om att reda ut
denna oberörda prakt
inför livets långa slut

(fötter som inte längre berör mark
svävar långt upp och ingenstans
driver iväg med vinden så stark
att se livet från fortsatt distans)