Västerhavet
Jag gick patrull på gatorna
och sa
det här går inte alls så bra
Ut på vägen söderut och sportradion
något samtal med honom som
är där och målar och sånt
som man kan göra där
blandade radio med brända cd-skivor
och sjöng med
Hög fart och slätterna flöt förbi
som isflak därnere i Östergötland
och backen ner och Vättern till höger
och den lilla vita båten från Visingsö
och på botten där John Bauer
Och en klumpig frisyr
och en rutig skjorta
och tänkte på hur han för länge sen
sagt på radion
att sudden går som en blixt
"full fart genom evigheten"
Och hur jag lurade av henne
pengar och köpte en sud jag med
och hur den gick som en blixt
tills den försvann och jag kan ännu inte förstå
vart den där bilen tog vägen
Och när jag kom till Halland
stod våren som ett följe längs vägkanten
som om du kan tänka dig
gott klädda män bugade vid länsgränsen
Och luften gick att andas och solen var gul
och himlen var blå och blodet var rött
och jag visste att detta var på riktigt
Genom byar och samhällen och platser
där bara jag var och fram mot den gamla gula skylten
som visade vägen åt fel håll
men hur jag valde rätt ändå
som inte litar på pilar
Och hur jag bestämde mig
tog ett andetag och sa
det här blir bra
helt säkert
och rullade sakta sakta
vidare bort
mot
den oändliga stranden åt alla håll
och rakt fram hela stora salta västerhavet
och jag slogs av mars-kalla pålandsvindar
bränningar och gäss långt upp
på den öde stranden
solen i ögonen
ute på ytan en jesusfigur
och jag visste
att jag var välkommen hit