Det är sommar i stormens öga
en plats även kallad innerstan
Plankorna själver under svarta, uppkavlade jeans
sydda av slagord

Kvällarna liknar 80-talsfilmer
där replikerna alltid är på slang
Harmlösa och sorglösa under himlens eget neon
blänker våra berusade ögon

Vi har firat så länge
att vi glömde anledningen
Vi har gått i samma hjulspår
att vi glömde vem som satte dom

Det är sommar i innerstan
en plats även kallad \"ground zero\"
Dagarna står stilla i brist på idéer
något som vissnar så lätt

Nätterna liknar stumfilmer
där det ända som hörs är tystnaden
Kvav och drömlös i en ignorant rymd
svävar min efterlysning av kärlek

Vårt ända val är att gå ut igen
jaga natten tills vi faller på oss själva
Slita i det blekblå himlavalvet,
riva tills stjärnorna tappat sitt smink.