Blomman i vinden rör mig på kinden
men ormen på marken vill göra mig till en stark en.

Två olika krafter drar i mig.
Blomman i sympati med helighet.
Ormen i konspiration med fel enhet.

Men för mig kan det kvitta. 
Så länge enigheten som vi kan hitta.

Jag följer massa goda råd
Och utföra massa goda dåd.

Men för vadå?
Allt jag får är hat som
fortsätter att bulta och slå.

Jag känner mig snäll som få.
Men ändå ingen kärlek som vill mig nå.
Kanske för att jag är även är patetisk som få.

Även jag vill vara glad och uppskatta allt jag får.
Varför måste livet alltid vara så svårt.
Kan någon hjälpa mig att förstå.