Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

absinth (outspädd saknad)

 

 

 

driver planlöst omkring

         i ett dödstyst hus

 >>   T   I   C   K            T   A   C   K    <<

 

 

 

 

            övergiven (utanför tiden)

       viktiga råd: utsätt inte 

                 små barn för 

                    direkt solljus –

            sparka aldrig på kråkor och

    bränn inte    (känn inte)

               själen i reflektionen   /   giftet

                    i undertonen

 

        (vem var jag och vad)

  h a r   j a g   b l i v i t ?

 

                    ångest i överdos

            jag är blott (din döda ros)

     gitarrplektrum, tyfoner

                     (tusen passiva)
             e o n e r :

 

 

 

        tyst; nu bäddar vi

 

 

 

 

 

 

              och sover.

 

 




Fri vers (Modernistisk dikt) av Psykhe128
Läst 487 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2011-03-13 01:15



Bookmark and Share


    ej medlem längre
En text som känns som såväl gift som elixir men som ändå bär på något lätt ironiskt mellan raderna samtidigt som den uttrycker en stark ångest och en smärta. Den känslomässiga absinthen bränner sin väg nedför strupen och upplevelsen är helt och hållet koncentrerad och outspädd. Det är tyst och det enda som hörs i huset är klockans ödesmättade tickande som kanske förebådar något spöklikt, som taknar och minnen som aldrig tycks lämna en ifred. Jag gillar det experimetella formatet hos den här texten och känner också bara alltför väl igen grundkänslan som den förmedlar. Det är frågor, ångest, ånger och även en svag inre desperation som ligger där som bakgrund och förstärker intrycket och läsupplevelsen. Mot slutet så känns dock dikten mer försonad. Det är fortfarande tyst, men man bäddar, och snart så kanske det där vilsamma nattliga lugnet infinner sig och den ljuva sömnen befriar från alla plågor. Med slutna ögonlock så färdas man genom ett helt annat landskap än det man ibland tvingas uppleva under dagarna och upplever åtminstone för stunden några välbehövliga ögonblick av sinnesro.
2011-03-22
  > Nästa text
< Föregående

Psykhe128
Psykhe128