Nu gör jag det. Jag svär att jag gör det nu. Nu nu nu nu. Nu gäller det.

Tablettkartor i fickan på grå mjukisbyxor. Det skramlar när byxorna tar stegen mot trappan.

Sitter på det kalla badrumsgolvet. På andra sidan väggen sover pappa och mamma, hör inte de tysta skriken och tårarna som strömmar. De ser inte de skakande händerna som tömmer karta efter karta, samlar tabletterna i en hög i handflatan.

Händerna tvekar. Ena delen manar och tar kommandot, den andra delen skakar och skriker och gråter med panikryck.

”Mamma…! Mamma…!!”

Men det är inte tillräckligt högt. Mamma sover vidare. Det gör pappa också. De sover lugnt och stilla, undrar vad de drömmer?

Händerna rör sig okontrollerat, som styrda av en högre kraft. Ena handen som greppar om vattenflaskan. Klunk. Klunk. Klunk. Klunk.

Tabletterna har runnit ner i halsen. Paniken och skräcken sätter sig, river i huden och skapar ögon i väggar och golv.

”Mamma!!”