så förbannat svenskt ekandes i tomt huvud
så många hjärnceller
så mycket empati så mycket hjärta men ändå
vämjeligt tvekansludd under ytan

så lite tid så kärleksekande lägenhet
så vissnande förhoppningar
mumlande mantra lekandes med bitterheten snurrandes
kring ratten till lokalbussen

inte ett kort av ljud från läppar som vill
damm av ambivalens i hela kroppen
och förstenad existens så lite mänsklighet
så lite ansvar så mycket
ångest

besviken mammas rynkor och brist på ömkansleende
och igen, det hände igen
så många svordomar så mycket anklagan
så mycket spring för ingenting
allt igenom busshållplatsen osande tystnad

så förbannat svenskt
ingen reaktion av empatiförlust av slöhet
om ingen ser syns du inte