Nu när jag reser tillbaka i tiden
Kan jag inte låta bli att undra
Om jag kommer att hitta oss där
Som de vi var då
Blickandes ut över vattnet från Djävulsklippan
Och om våra skratt ännu ekar mellan byggnaderna
Längs Stockholms gator
Som de gjorde i vårt rakbladsvassa 90-tal
Och hänger känslan kvar i luften
Den vi hade när vi raserade väggarna i varandras ensamhet
Och storslagna drömmar vilade på våra ögonlock
Då när vi var fast beslutna att älska varandra
Mer än någon annan någonsin hade gjort
Och beredda att offra vad som helst
För att få andas i samma takt
Vi somnade så tätt att vi delade samma blodomlopp
Som siameshjärtan
Jag har hört att legenden om oss lever
Undrar om vi gör det också

Våra gemensamma andetag är som ekon i tiden



Jag har tatuerat dem

På insidan av min hud