Det var en gång tre bröder som var väldigt ojämna i ålder.
Den äldste var den lugna av dem, den samlade och som de andra kunde lita på, han hade en vishet som bara ålder kunde ge. Men det var också han som fick alla utmaningar, alla hårda tider, för deras fader visste att han kunde bära tyngden.
Den mellersta hade varit hetsig i hans ungdom. Då var hans definition av rätt, med att blod måste rinna för att en skuld ska kunna vara återbetald. Men ju äldre han blir, den mellersta brodern, desto mognare blev han. Trots hade han en lång väg kvar innan han kom upp i samma nivå som den äldsta brodern. Han fick också en sak av sin fader, makt. Något som han i sin ungdom utnyttjade, men ju äldre han blev desto mer lämnade han ifrån sig makten till andra... fördelar den jämnare.
Så den sista brodern, är den yngsta som är väldigt lik den mellersta brodern då denne befann sig i sin ungdom. Lika hetsig och lika besatt av det som är rätt. Den yngsta brodern fick också en gåva, däremot fick han inte reda på vad gåvan var. Han måste se djupt inom sig, samtidigt som han kan se folk omkring sig, först då skulle hans gåva uppenbara sig.


De tre bröderna var väldigt lika varandra, men inte desto mindre tre helt olika individer. Möjligen var de för lika varandra för att de någonsin ska kunna komma överens, och de tävlade alltid om vem som var deras faders favorit.
Men ju äldre de blev, desto säkrare blir dem att det inte finns något favorit barn, eftersom alla är hans barn och det är den enda anledningen som behövs för att han ska älska dem ovillkorligt.