Det finns en gata där jag bor
dagarna flyter på som om jag inte finns,
men jag, jag finns.

Det finns en gata där jag bor
människor som lever ut sina liv
och jag ser allt,
bakom en mörklagd ruta
där ingen sol kommer in

De vet inte om jag finns på riktigt,
jag är myten, mannen, legenden.
Jag är den ni fruktar.
Jag är den ni är avundsjuk på, den ni hatar,
men ja, jag finns.

Det finns en gata där jag bor
barnen leker där och föräldrarna åker fram och tillbaka från jobbet där
Jag sitter bakom en tegelmur
men ingenting undgår mig

Ni är rädda för att jag en dag
ska skrika mig fri,
och invadera en av er.
Ni vet det inte, men det är alltid en av "er".

Och jag lovar att det kommer komma en dag
då jag ska spräcka det glas,
jag spionerat bakom

Och en av er kommer att få smaka,
vanmaktens klibbiga sår
galenskapens intåg

En av er kommer förvandlas till ett vrak
benknotor och damm,
och den dagen ska jag åter le,
för hämnden är ljuv, min vän.
Hämnden är ljuv.

Och ni kommer aldrig kunna säga att jag inte finns
för tro mig: jag finns, överallt.