Vi stod under en himmel så stor att vi blev barn igen
Så blå att vi föll
Så djup att vi trodde
Välvde sig över oss som en egen planet med eget liv

Och jag står nu fritt

Utan marionettsträngarna jag så trofast limmat fast varje gång
Mina fingrar rör sig numer i RYMDEN!
Varje en för sig med egen vilja
Alla en egen historia, och
Alla med samma slut.



Jag vill aldrig lämna dig

Men det är svårt att se bortom tårdränkta horisonter och
Jag kan inte lova mig själv att du någonsin varit min

så
Tack för att du fanns när jag inte fanns
Älskade när jag inte fanns
Knegade och
Tackade
när jag inte fanns

men
Vet att när jag gör det så
Reser jag för resandets skull