I drömmen pratar jag med döda
på jobbet tänker jag på föda
pengarna kommer snart röda
av blodet jag lagt på att skörda
skörda mina tankar och känslor
samhället bryter ner mig
för ett par två tre smulor
naturligt säger ni okej....

Det finns inga alternativ
än att stressa sitt liv
fram tills dagen jag dör,
som en fattig estradör,
nerbruten av tristess
nedstämd av stress,
kanske en dag innan min pension,
om jag inte gör min egen abduktion

Går till bussen och folk tittar på mig
tittar på mig och känner ingenting
men jag känner deras känslor
känslor från djupet av deras strupar
strupar som inte säger något
men säkert tänker någon samma sak som mig

I drömmarna pratar de med döda
på jobbet tänker de på föda
och snart ska de förblöda
deras blod ska sakta flöda
av kniven som jag ser glöda
kniven som kallas samhälle
som kallas för ideal
och arbetsmoral
var är närmsta vårdcentral?