|
|
Jag vet min förlossare lever idag
Jag vandrade i mörker och dy.
i blindo famlade jag,
I mitt hjärta var långt från dag.
Mitt hjärtas åker var fullt av sly.
Då hörde du mitt ångestrop.
böjde dig till mig
min blick drogs till dig.
Tog mig ur smärtans djupa grop
Hjälp mig nu vandra nära ditt hjärta,
så jag kan höra,
När du talar i mitt innersta rum
På korset tog du min smärta
In i din famn du vill mig föra
Där lägger jag ner min börda så tung
Jag vet min förlossare lever idag.
I mitt hjärta du skrivit din kärleks lag.
Fri vers
(Fri form)
av
Qvinn n'Lion
Läst 481 gånger
och
applåderad av 4 personer
Publicerad 2011-05-08 23:43
|
|
|
Bibbi
Från min uppväxt och barndom en pärla i detta ämne.
”VISSTE NATUREN
1. Visste naturen att världarnas Herre
låtit sig föda i krubba och stall,
alla dess alster, så större som smärre,
skulle sig fröjda med himmelen all.
Lummiga ekar och dalar och lunder,
skuggrika parker på bördiga fält
skulle då lyssna till frälsningens under:
/: Skaparen uppslår på jorden sitt tält :/
2. Visste min cittra att Gud i en linda
ligger och sover så sött som ett barn,
visste min harpa Gud låtit sig binda,
vilar i krubban på hö och på skarn,
själva de stämde sig, började klinga,
lockande alla att höra sitt ljud,
starka cymbalen sig själv skulle tvinga,
/: spela för himlen och lova vår Gud :/
3. Kände den blinda och lomhörda världen
fröjden därav att Guds Son blivit född,
aldrig den sökte sin glädje i flärden,
aldrig den vore så trög och förströdd,
utan då tänkte nog gamla och unga:
glädje i bojorna dåraktig är,
men när blott Jesus löst hjärta och tunga
/: ljuder hans lov både fjärran och när :/
4. Märk vem som kommer att världen försona:
himmelen öppnas och Gud stiger ned.
Frihet och seger och rike och krona
gives med Sonen, se, Gud är ej vred!
Se hur de rika välsignelsens floder
släcker förbannelsens frätande glöd!
Märk vad det gäller att Gud blir vår broder,
/: löser från skulden, dess dom och dess nöd :/
5. När jag den hemlighet rätt överväger:
Gud bliver född och sluts in i ett rum -
dock inget hem här på jorden han äger -
tanken blir matt, och min tunga blir stum.
Samlar jag än alla krafter i själen,
stilla till slut i förundran jag står.
Gud sig förnedrar och upphöjer trälen,
/: höghet, som ingen i världen förstår :/
6. Se hur de äldsta för tronen nedfaller,
häpnande här vid Guds vägar och råd!
Hör, hur den himmelska lovsången skallar,
när för oss arma förkunnas Guds nåd!
Lyssna, då änglarnas saliga skara
stämmer sin harpa att fira vår fest!
Skulle vi inte av hjärtat då svara:
/: var nu välkommen, vår himmelske gäst! :/
7. Kom då, min Jesus, välkommen till jorden,
att i mitt ställe fullborda Guds lag,
så jag bland helgon får sitta vid borden,
Herre, en gång på fulländningens dag.
Du har ju tecknat mig på dina händer,
därför jag vet att jag rättsligt är fri,
lever på nåd och hur allting sig vänder
/: vet att för evigt jag lycklig skall bli :/
Text: Haquin Enroth 1768, bearb. A.H. 2007
Musik: Le
Birgit Severin Forslund
2011-05-12
|
|
|
Nästa text
Föregående
Qvinn n'Lion
|
