En stilla vinterbris
frusna ängar
Kala träd
tomma gator

Nyss var här fullt av liv
människor i trängsel
Kransar i rader
trafikerade vägar

Förlamande känsla
denna oexistens
Märklig erinran
om deja vu

Kölden som biter sig
in i huden
minner om saknaden
utav dig

Tillsammans gick vi
mitt i vimlet
Sen ut på ängen
där vi såg på några får

Tiden tycktes stå stilla
framtiden var vår
Värmen inombords
besegrade kylan

Det var då
nu är allt öde
tyst och
kallt