Tanken
och dess okända ursprung
stör mig, rör vid mig,
andas över mig.

Våt, utan täckning,
utan hav i medgång,
ser jag särandet
som underbar uppgivelse.

Kvällen var och fortsatte
hela tiden i en hastighet
strax utanför min
omedelbara begriplighet.

Så många tulpaner!
Narcisser och påskliljor
dröjer kvar.

Inget är som inlevelsen,
som mottagandet av det
som konstant synliggörs,
det pågående,
det som jag kan förstå
eller ana.