jag har inga kläder men är aldrig
aldrig någonsin naken för
ångesten klär mig och sorgen -
sorgen kommer jag alltid att
b ä r a
med mig –
I.
lysrör / synliggör
alltförväl (alla mina)
d e f e k t e r ;
glitterstjärna / ångesthjärna
(femuddig, osynlig)
brännande bländande
provrumsljus, bårhusljus – andas tills du drunknar
liksom misshandel / backar bandet
framochtillbakainochut –
bedömningsboxar, skyltdockor (ångestsmockor)
förnekelse på repeat, betraktar
f ö r a k t a r –
mig själv och min hud
i olika ljus
ur olika vinklar:
ständigt för ful ständigt för stor ständigt för liten
(alltid för annorlunda)
- alltid på fel sätt
nästa dag, provar
r å d j u r s ö g o n ;
stora och skräckslagna
som livet –
leendet fick jag på köpet
stel plast som matchar
ö g o n e n :
efter att ha kasserat
(felplacerat)
tusen föreslagna personligheter / lovar jag
mig själv att (någondag)
någondag bli lycklig
eller åtminstone leva
som att jag vore det.
II.
utklädd uppklädd – utspädd
(ombytt / förbytt)
är hon och jag
l i k a d a n a : s a m m a
stöldgods / vrakgods – samma hål
(in i glömskan)
ögonen; samma tomhet som aldrig går
att varken fylla eller se
botten på:
tjugotusen gånger har jag dött och
lika många gånger har jag kvar
innan jag lägger mig
under maskinen och kramar
hennes lögner som mitt vapen
jag vet att
misären bär alltid ett ansikte
exakt vilket spelar ingen roll;
det är alltid mitt / oavsett
vilken mask jag bär för stunden
III.
vår begravning blir
vår frälsning / utslocknandet
blir ljuset (över ängen)
rinner blodet
en vacker jordfästelse är en bild
sa hon
och pekade:
” d u f ö r s t . ”
IV.
delar av mig själv / isärplockade
jag beställde hem
mig själv i bitar / på postorder –
(det är bättre så – styckpris)
som skyltdockslemmar; vita och ihåliga
ord utan mening
i olika versioner
– b o r t k a s t a d e –
något jag hittade
tillsammans med andra / ömsade skinn
mitt själsvatten uppblandat
med hennes (och ibland)
ibland förväxlar jag
hennes delar
med mina.