Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

mannekäng (automatum in nervi)

      


       jag har inga kläder men är aldrig
  aldrig någonsin naken för
             
ångesten klär mig och sorgen -
        sorgen kommer jag alltid att
               b   ä   r   a
                      med mig –

I.
      lysrör / synliggör
alltförväl (alla mina)
     d e f e k t e r ;
glitterstjärna / ångesthjärna
     (femuddig, osynlig)
          brännande bländande
provrumsljus, bårhusljus – andas tills du drunknar
    liksom misshandel / backar bandet
                         framochtillbakainochut –
bedömningsboxar, skyltdockor (ångestsmockor)
förnekelse på repeat, betraktar
            
f  ö  r  a  k  t  a  r  –
    mig själv och min hud
                     i olika ljus
                 ur olika vinklar:
ständigt för ful ständigt för stor ständigt för liten
                         (alltid för annorlunda)
             
- alltid på fel sätt

    nästa dag, provar
r å d j u r s ö g o n ;
          stora och skräckslagna
       som livet –
  
leendet fick jag på köpet
stel plast som matchar
             ö  g  o  n  e  n   :
    
efter att ha kasserat
              (felplacerat)
tusen föreslagna personligheter / lovar jag
      mig själv att (någondag)
                  någondag bli lycklig
            eller åtminstone leva

     som att jag vore det.



II.
utklädd uppklädd – utspädd
       (ombytt / förbytt)
   
är hon och jag
l i k a d a n a  :  s a m m a
 stöldgods / vrakgods – samma hål
          (in i glömskan)

ögonen; samma tomhet som aldrig går
       att varken fylla eller se
                     botten på:
tjugotusen gånger har jag dött och
    lika många gånger har jag kvar
              innan jag lägger mig
    
under maskinen och kramar
hennes lögner som mitt vapen

                        jag vet att
     misären bär alltid ett ansikte
exakt vilket spelar ingen roll;
        
det är alltid mitt / oavsett
      vilken mask jag bär för stunden



III.
       vår begravning blir
 vår frälsning / utslocknandet
blir ljuset      (över ängen)
          rinner blodet
   
en vacker jordfästelse         är en bild
                   sa hon
                och pekade:
        ” d u     f ö r s t  . ”



IV.
delar av mig själv / isärplockade
        jag beställde hem
  mig själv i bitar / på postorder –
(det är bättre så – styckpris)

som skyltdockslemmar; vita och ihåliga
             ord utan mening
       i olika versioner
              
–  b o r t k a s t a d e –
       något jag hittade
     tillsammans med andra / ömsade skinn
              mitt själsvatten uppblandat
      med hennes (och ibland)
                     
ibland förväxlar jag
               hennes delar


             med mina.






Fri vers (Modernistisk dikt) av Psykhe128
Läst 260 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2011-05-13 22:39



Bookmark and Share


  Elin Mari Helen Fredriksson
Mörkt, svårt, konstigt, förvirrat, men ändå fullkomligt logiskt. Jag gillar det!
2011-05-13
  > Nästa text
< Föregående

Psykhe128
Psykhe128