En kvinna i beige rock faller sakta ihop
Jag stannar till
En dam vars maktlöshet är fullkomlig ligger på stadens torg
Jag går förbi
Bröstkorgen rör sig ännu
Jag låter henne ligga där
Ansiktet är vänt mot marken
Även jag kollar ner
Hon har inte makten att kolla upp
Jag kollar ner av skam

Man kan ju inte närma sig en främling!
Hur ska jag kunna hjälpa henne?
För mig är hon bara en i mängden av alla de som ska dö
Vad vet jag om hennes tankar?
Hon kanske inte vill ha medmänsklighet på sin hårda dödsbädd

Istället njuter hon ensam av de sista minuterna av detta ointressanta liv innan hon äntligen får återse sin älskade make
Istället blir hon okontaktbar av all den ångesten hon har samlat på sig igenom livet som nu släpps ut

Eller så saknar hon någon som tar hennes hand
Hon avundas alla dem som faktiskt får ta farväl av sina nära och kära
Hon ser människor gå förbi som i en annan tid hade lagt sina armar runt henne
Hon ber till gud att någon ska se henne och ge henne den hjälp hon förtjänar
Hon ser mig stanna till för att sedan fortsätta gå

Vi människor är alldeles för upptagna av vår gemensamma ensamhet för att hinna ha kontakt med något så betydelselöst som människor som ligger för döden
Vad har vi att tjäna på dem?
Klimathotet ligger över oss som ett stort svart moln och ber oss att inte andas för mycket
Människor med friska lungor slukar syre och går förbi en beige rock
Jag är en i mängden
Jag går förbi