du släpper så
lätt
taget

så enkelt
låter du
mej gå

när ögonen
bryts
och leendet
rinner som
vattenfärg
över golvet
så töms
kraften
i dina
armar

och i den
grå sörjan
ser jag
dina fotsteg
när du vänder
dej om

ådror
som brann
slits av
som blöt ull

fransiga

droppande

livlösa


döende illusioner