Han strandar vid träden
sänker sin spade i sanden
En tystnad att älska
Ett ord kvar att höra

Rör vid mig sakta
Glödande röst

På taken har de ställt djurens röster
men UT UR staden ropar jag
likt en skugga flyr jag en ägare

Urgröpen tystnad
Varse(j)varen klocka

Vi kan älska.
In i döden, ut ur döden
kan vi vandra - omlott, med varandra
jag skall dra skuggan ur din själ!
göra dig hel!

Han sänker sin spade i den varmaste sanden.
Han är en hel människa
han lyssnar på ropen, på tystnaden.

***

Det klaraste är rösten.
När hon kommer in i huset är det tydligaste
Vem hon bär på
Det är inte en skugga som rör mig

Än mer.
Glödande vibrerande sand.

Sanden är helig.
I djupet göms gudomligheter,
Urtidsväldiga kungar, herrar.
Ur sanden formar jag den sanna människan.
Hon - med bara En röst.

Nu sjunger sanden under mina fötter
Bygger huset ur kullen och låter löven vecklas ut.

Brusten är klarast som tiger
Tiger i natten, tiger i skogen
Skuggan är min och ändå inte min
Det som inte finns kan inte räknas

Öppen ros. Stängd ros.
Öppna läppar, skog i rösten.

När du ser på mig.

***

Min älskade är en storm som kommer i natten.
Min älskade är också skogens vingar
Just som solen sjunker och duggregn börjar stiga.

Min älskade är en morgonsång.
I daggvått gräs, när solens skuggor stiger,
När alla fåglar sjunger.