vinglar på höga hästar mitt i natten

brutna vingar
hunger som brinnande eldklot
ryggrad som kors för att hålla ihop

bär mina kedjor som en inbjudan

är milsvid nerbrunnen skog, och inte vågar plantera nytt
räknar fotsteg och gör mig immun med siffror

leende som vränger hjärtan ut och in
plockar i ruinerna av det förgångna

mellan fingertoppar tvinnar jag ditt hår
förvandlar allt jag rör vid till sår


knyter mina nävar
fäster håret i en hästsvans

vänder min blick mot himlen