Soffan är trasig
där du brukade sitta
och titta på boxning,
på en gammaldags tv.
Drickandes ditt kaffe som 
hunnit bli kallt,
med cigarrerna du slutade med
efter hjärtattacken.

Du sa att du hade var en idiot som brukade röka.

Kanske var det på grund av de där
satans
cigaretterna
och
cigarrerna
som dina lungor inte höll ut
i mer än 75 år

men du log
som om du nyss fyllt år,
varje dag vi sågs.

Och det är nog de där leendena som jag saknar mest.

Så jag undrar vad du skulle säga nu
om du såg mig sitta med en cigg i ena handen
och en kaffe i den andra,

kanske kan du se mig

Jag undrar om du skulle bli arg
besviken
eller tänka att det är ungdomens sköna år.

Då får man vara hur dum som helst, faktiskt.

Men nu har den trasiga soffan du vägrade slänga
blivit kall någonstans
på någon soptipp någonstans
i Sverige-land,

Sverige-land som egentligen aldrig var ditt land, eller hur?

Och kaffet är uthällt för länge sen,
i en vask som vi inte använder,
rosten hakar sig fast
den smög sig på som vintern gör om hösten

vi slängde alla cigrarrer du inte rökte
just för du skulle aldrig få en chans att röka igen
och det är lika bra antar jag,
för alla säger till mig

att rökning dödar.