Del 38 – Plan A matlagning

Jag hade inte kunnat vara till så stor hjälp på ranchen idag, mest bara suttit i soffan eller hoppat runt på kryckor. Jag blev frustrerad över foten. Jag behövde ju träna nu! Jag förlorade värdefull tid.
När kvällen kom satt jag med armarna i kors i soffan och suckade. Kai kom tillbaka ifrån jobbet och hann bara sätta sig i soffan innan West också kom in.
”Kvällsfika?” frågade West och gick till köket. Kai som verkade hungrig hoppade över soffryggen och försvann, själv fick jag med möda halta mig fram och de satt redan vid bordet då jag kom in i köket.
”Ingen som hjälper en skadad dam här?” frågade jag buttert men både West och Kai skrattade. Jag himlade med ögonen. Jag hade inte förväntat mig sådan service heller. Jag satt mig mitt emot bröderna samtidigt som West reste sig igen.
”Ska någon ha kaffe?” frågade han.
”Gör till mig.” sa Kai. Jag rynkade näsan.
”Nej tack.” sa jag. West gick bort till Kaffekokaren men vände sig sedan sakta om.
”Em Kai?” sa han och jag och Kai vände blickarna emot honom. I händerna höll han Viagra burken och kondompaketet och såg lite skeptiskt på Kai.
”Varför har du det här bakom kaffemaskinen? Och… har du svårt att få upp något eller?” frågade han med en gnutta ironi. Kai började skratta.
”Haha nej det där, det är till…” hann han säga innan jag förstod vad han tänkte. Jag bokstavligen kastade mig över bordet rakt på Kai så att stolen föll baklänges.
”HÅLL KÄFTEN DIN LILLA APA, JAG DÖDAR DIG!” ropade jag och tryckte handen över hans mun. Kais ögon var stora som tefat och Wests var inte mindre.
”Vad i hela?” sa West och Kai slickade på min hand för att jag skulle ta bort den.
”Blä äckel.” sa jag och torkade av handen på hans Kavaj.
”Haha du är galen!” sa Kai.
”Shit jag skulle ha filmat det där!” hörde jag West säga. Plötsligt började båda bröderna att skratta. Det var som att chocken började landa och de plötsligt förstod vad som hänt.
”Vild katt!” sa Kai och satt sig upp så att jag fick flytta på mig. jag gav honom en menande blick och visade med handen att jag skulle hugga av honom huvudet ifall han sa något.
”Skulle vi äta eller… hehe.” sa Kai och ställde upp sin stol. Jag borstade av mig och satt mig på min sida igen. West höll fortfarande tillbaka ett skratt då han såg på oss.
”Okej, vill jag veta vad det där var om?” frågade han. Kai drog in luft för att svara men jag var kvickt före och svarade med ett starkt NEJ.
”Okej, men vem vill ha?” sa West och höll fram de han fortfarande hade i händerna.
”Eh jag kan ta det så länge då!” sa Kai och ställde det på bordet.
”Ska du inte smaka lite?” frågade Kai och skruvade loss locket och räckte fram till mig.
”Den är ju för män!” sa jag. Inte för att jag skulle smaka om det var för kvinnor.
”Är inte du man då?” frågade West som hade tryckt igång kaffemaskinen.
Jag vände blicken emot honom och han gav mig ett snett leende. Jag log lite tafatt tillbaka men så fort West vände sig till kokaren igen gav jag Kai en brydd min. men Kai skakade bara på huvudet som om han sa, det var ett skämt. Ja, det var det nog, jag hade ju spelat kille och West hade ju gått på det så det var väl bara lite payback, inget han menade.
Jag tänkte inte mer på det enda tills nästa morgon då West kom ner i bara underkläder. Kai såg på mig hur jag nästan satt mjölken i halsen.
”Oj West vi har damer här, klä på dig!” sa han till West och log sedan retsamt emot mig.
”Dam? Var?” frågade West. Jag sänkte ögonbrynen och Kai som var uppmärksam märket hur brydd jag blev.
”Eh kom igen, visst ser du Carmen som en kvinna?” frågade Kai. West som verkade ha lite brottom och gjorde en macka vid bänken vände sig om och log.
”Jag ser Carmen som en Carmen, hon är ingen kvinna.” sa han. Han log, tog mackan och sprang upp för trappen. Jag kollade ner i glaset. Var han seriös nu eller drev han. Ja, vad menade han över huvudtaget? Kai sa inget han ryckte bara på axlarna. Plötsligt drämde jag näven i bordet så att han skvatt till.
”Kai, vad tycker du att en kvinna ska vara?” frågade jag skarpt. Han såg lite förvirrad ut.
”Jag vet inte, man faller väl för den man faller för.” sa han.
”Men vad tycker du är kvinnligt då?” frågade jag.
”….ÖÖMm…. kurvor!” sa han. Jag sänkte ögonbrynen.
”Men inte i utseende, i beteende.” sa jag. Han rynkade pannan.
”Jag vet inte, det finns ju generella beteenden, men vem säger att det är rätt?” sa han.
”Gör det inte svårt nu!” sa jag. Han skakade på huvudet.
”Nepp, jag tänker inte säga något, det ser ut som att du har en dålig plan.” sa han och reste sig.
”Ska till jobbet nu, vi ses!” sa han och försvann. Han hade rätt, jag hade fått en dålig plan. Jag skulle överbevisa West att jag var kvinnlig om jag så skulle göra vad som helst.
Få se nu, hur var min mamma? Hon var ju så noga med att man skulle vara kvinnlig.
Hon lagade mat och sydde, hon hade klass och var alltid fräsch. Alicia då, hon var yngre, mer lik mig men kvinnlig. Hon lagade också mat, hade klass och var fräsch, men hon var också flörtig och lite förförisk. Jag skulle allt visa West att jag inte var en det, utan hundra procent kvinna.

Klockan närmade sig tolv och pågrund utav min fot kunde jag fortfarande inte öva. Men idag gjorde det inget, för jag hade lagat mat åt West. Han skulle allt få se.
”Vad gör du?” frågade West då han kom innanför dörren och kände lukten. Jag log finurligt och ställde fram och dukade på bordet. West höjde på ögonbrynen då han kom in i köket.
”Oj, har du mycket dötid eller?” frågade han.
”Jag hade lust att laga mat idag.” sa jag. Vi satt oss och jag betraktade bordet. Det såg fint ut, så här brukade det aldrig se ut. Jag visste att jag inte var så bra på matlagning men jag hade gjort mitt bästa. Jag höll nästan andan då han stoppade in gaffeln i munnen. Han rynkade pannan.
”VAD? Är det inte bra?” frågade jag. Han log och svalde samtidigt som han gav mig en skum blick.
”Det funkar.” sa han. Det var inte övertygande. Jag skar en egen bit och åt men spottade snabbt ut.
”Men vad i hela… det är ju skit äckligt!” utbrast jag och West började skratta.
”Inte så farligt!” sa han. Jag kände mig så fruktansvärt arg. Det hade misslyckats!
”Nej, ge mig talriken, vi värmer pizza!” sa jag surt och dukade bort. West kollade bara lite snopet på mig. jag gnisslade nästan tänder åt mitt misslyckande då jag kastade in pizzorna i mikron.
”Hur känns det i foten då?” frågade West. Jag vände mig om och såg irriterad på honom.
”Bättre.” sa jag kort.
Det var dags för plan B.