Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

aphelium (camera obscura)

 




hon öppnar handen stänger handen
    öppnar –
        v i n k a r
      som små barn gör
 (öppnar stänger)
              handen liksom dörren
   till mitt hjärta; osäkerheten
som sjukliga blommor – likfläckar
     mörka påminnelser av hårda

  k o n t a k t y t o r  /  m e d      s a n n i n g e n



hon och jag; samma
        kropp samma minnen
    ( o l i k a )
viljor medvetanden önskningar mål; samma
            von Willebrands
     i tårkanalerna

      ängel; du frågade aldrig
(varför frågade du aldrig – )
           om jag gick att anförtro
          hemligheter / du tog för givet
       (varför gjorde du det – )
  varför fick jag aldrig ens
                       en chans
                 att obducera
      mina minnen av tiden
         i hennes svettiga      kropp

 

   hon öppnar handen
(stänger handen; portarna)
        och jag / flyter djupare - 
                       likt öar
         i samma hav / är vi
      hav i samma öar, törnar
                           vi emot
klipporna och krossas (återvänder i skummande)
                  a p a t i  /  r a s e r i :
en vanesak – hon gör det allt för ofta
        bjuder ut mina ögon till gamarna
bara för att ha råd med bussen hem efter att ha bjudit
                            laget runt på hembränt
självbedrägeri svanesång plastikoperationer och
                 immanent / permanent
        liklukt mellan lögnerna –

     midsommarblommor, morgondagg
                               röda röda jordgubbar
  hon dog två timmar    före alla andra
               (alltid före alla andra)
en sista blick / genom dörrögat – en doft
         av videoband från åttiotalet, okrattat grus
                             skrapsår i ansiktet och brevet –
    det jag aldrig skrev utan försummade
 för dyrköpt fylla och femtionio raderade sms
      som nått mig innan
                  armarna händerna hyenorna:

från ett skal som aldrig någonsin kunde
             (sluta! - )
           skälva luras explodera:

                          en rullstolsbunden
                     dröm med skärsår
                            under fötterna

 

     sedan mitt fyllebråk     med gudarna

 

 

 

 




Fri vers av Psykhe128
Läst 201 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2011-06-26 22:45



Bookmark and Share


    Småstadsungman
Jävlar alltså! Texten är öronbedövande, så svår, så gripande och omöjlig att den är lysande tycker jag!
2011-06-26
  > Nästa text
< Föregående

Psykhe128
Psykhe128