Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Allt som du ber mig

Väggar kletar ner golvet


I en pöl bredvid sängen
Ligger mina handlingar och hånler

Den vidrigaste formen av introvert depression
Ligger i fosterställning långt ner i min livmoder

Och jag blundar hårt och vänder mig om i sängen
Ligger kvar, 30 minuter till.

I hoppet om att jag, kanske glöms bort.
3-2-1-0.
blunda hårdare
svettas mer

Jag finns inte, jag finns inte. Jag.Finns.Inte



Vilket jävla hyckleri,
Hyperventilerandes smeker jag mina ben mot varandra
Min vilja att skapa tillräckligt hög friktion
Så att jag kanske brinner upp





Fri vers av Clara Blom
Läst 198 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2011-06-29 21:59



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Du kan konsten att förmedla känslor på ett högst påtagligt sätt, ett sätt som känns sannt och inte tillgjort och påklistrat. Du skriver...och jag känner. Stor applåd!
2011-10-23

  Disco2000
Alltför igenkännligt, men vad svarar man liksom? Vill hursom ge dig någon form av svar..
"Man kan vara lycklig överallt"
2011-06-29
  > Nästa text
< Föregående

Clara Blom