Ta ett andetag och vinn tillbaka det som dunkar hett,
vet du att jag älskar till det gör ont?

Svagt grönt ljud som smeker såren vi nyss skapade,
varje steg i otroget ljus läker.
Bortjagade men ihågkommna sekvenser som dyker upp och lämnar tydliga avtryck på mina lår som håller kvar det blåsvarta som ett minne.
Hud läker snabbare än jag.

Har du något emot att jag dör på din arm och det sista jag minns är att livet var bra??
men jag envisas med att dra efter andan.
Kanske jag stannar ett slag på din arm och skriver som förr,
om det får plats.
Tala om hur jag går för nå allt,,,
allt som jag ville ha,
girig som få.
Håller andan en sista gång så jag blöder till och med i drömmarna.

Pure,
som en morgon vid en sjö någonstans där det stillsamma var allt.