När kvällsolen lyser bland
stammarna och förlänger
skuggorna, då doftar det skog.

Då ser jag skogen för alla
träden, då glittrar kärren,
blänk, blänk. Då svajar ängsullen
i vindens susning, då porlar bäcken
genom sumpmark vida.

Tallen där ståtar stolt,
granen som en slöja
döljer rådjurskid och
grävlinggryt.

Björk och asp och al
får det nästan omöjligt att
tränga in i sal.

Och över hela skogen
på klippan står i vall,
den knotigt och vindpinade
vackert knyliga martall.