Vad betyder det att förlora förståndet egentligen?

Vem är objektiv nog och kan utan fel avgöra när och om någon kan hänföras till att kunna kategoriseras som inte längre vid sina sinnens fulla bruk?

Om man exempelvis skulle lyfta ut någon ur sitt sammanhang och placera denne i ett helt annat sammanhang, skulle den då få svårigheter att kunna följa den nya omgivningens tysta och oftast helt osagda kodex för beteende vilken där accepteras som godkänd för att upptas såsom medlem av formen för just den gruppens samvaro.

Så fort någon det minsta avviker från gruppens vanliga mönster för interaktion så uppmärksammas detta av de övriga medlemmarna på olika vis.

Det kan räcka med att man avviker på sätt som innebär att man varken sagt eller gjort något egentligen felaktigt utan att man klätt sig endast något annorlunda eller betett sig endast lite avvikande.

Det kan till och med bli avgjort om man hör till gruppen innan någon ens sett den nya genom att man endast av att ha befunnit sig i närheten med sin aura eller sin lukt har avslöjat vem och hur man är i förhållande till förutsättningarna för grupptillhörighetens villkor.

Dock när det gäller just människor så kan de ofta vilja på grund av yttre överenskommelser angående beteenden vid möten med utomstående bete sig på ett sätt som inte nödvändigtvis behöver överenstämma med egentliga åsikter om "inkräktare".

Dessa avgörande åsikter för avvisande istället för välkomnande till gruppen kan ha blivit avgjorda redan vid ett mycket tidigare tillfälle av faktorer som inget har att göra med de skäl som man senare anger som orsak till varför man eventuellt tagit ställning emot.

Så illa kan det vara till och med att man fällde avgörandet på grundval av lukten av personen fast man senare uppger att skälet var att personen saknar de rätta förutsättningar för att följa gruppens regler.

Oftast vill människor säga att sådana faktorer ej har betydelse vid överväganden om vad man anser om sådana som ej hör till den rätta sorten i den innersta kretsen fastän de ändå vet om att avgörandet skedde i ett mycket tidigare skede och på helt andra grunder än de angivna.

Om man då talar om vad som avgör vid en bedömning av om någon är vid sina sinnens fulla bruk, så är vi inne och talar om saker som har ett mycket svårgripbart mönster av antaganden om vad som kan godtas som beteenden vilka är i enlighet med rådande axiom angående vad som är galet eller ej.

Det innebär att en person kan passera såsom icke varande galen om den är i rätt omgivning för just ifrågavarande beteende.

Vi kan ta som ett exempel någon som befinner sig i ett tillstånd av ett utagerande psykotiskt beteende, något som i väldigt många sammanhang kommer att betecknas som mycket galet.

Kan vi se att det finns någonstans där denne kan passera som ej galen?

Vi skulle kunna testa med att klä denne i en medicinmans ändamålsenliga dräkt och placera personen i ett läge där omgivningen förväntar sig att han ska vara försatt i en mycket expressiv trans för att till sin publik försöka göra diverse utfästelser för att förutspå framtiden.

Vi kan då kanske få se att det här skulle kunna hävdas att det inte längre är så stor skillnad på den enas beteende och den andres liknande.

Detta innebär nu inte på något vis att den enes beteende är samma som den andres.

Den springande punkten är att det är ett intressant fenomen att iakta vilka faktorer som spelar in när avgöranden görs vad gäller någons tillhörighet till det som anses vara beteenden som bedöms vara avvikande till den graden att det anses tillhöra galenskaper.

Under Stalintiden i Sovjetunionen blev miljoner människor skjutna eller inspärrade på grund av galenskap om de hävdade sig ha rätten att äga mer än någon annan.

Då och där var bestämt och så stod även där i dåtidens aktuella böcker om psykiatri, att den som trodde sig ha rätt till mer än det behovet som kroppens behov innebar, var galen, och kunde tas in för behandling för sin galenskap.

Idag ser det inte ut på det viset på så många ställen i världen men fortfarande finns överallt liknande summariska bedömningar om mänskligt tänkande och mänskligt beteende.

Den som inte vill eller för tillfället orkar följa de axiom som gäller i varje sammanhang kommer att utsätta sig för risken att bli bedömd inte efter en rikhaltighet av möjliga mänskliga varanden och göranden utan kan istället bli extremt strängt bedömd och efter ett mycket lokalt bestämt antagande av godkända modeller av hur man får bete sig för att inte bli utsatt för den förnedring det innebär att eventuellt bli stämplad som galen och inspärrad på avsedd plats för avvikare från rådande regler i just det samhällssystemet.

Om vi nu skulle ta som exempel en idag mycket stor grupp människor som idag bedöms i den "civiliserade" världen som en mildare form av avvikare från normer, de med sådana "besvär" som brukar kallas efter olika förkortningar såsom ADHD, DAMP, osv. så kan vi här konstatera att det inte alls behöver vara på det viset att dessa av någon skulle blivit ansedd som avvikare om omgivningen hade varit en annan.

Vi skulle kunna ta ALLA från just denna omgivning vari just dessa bedömda befinner sig, och flytta i ett svep precis allihop till en helt annan plats.

Vi skulle kunna ta hela rasket och låta dessa göra en tidsresa bakåt till en annan tid, en tid mycket långt innan något skriv och läskunnande hade uppfunnits, och där kraven på människor var av helt annan karaktär än under nutidens mycket specialicerade behov av mänskligt varande, som närmast kan liknas vid att en robot bäst kan utföra önskat beteendemönster fastväl med en extrem anpasslighet för förändrade krav på både inre och yttre villkor om utförande av ofta monotona beteenden eller utföranden vilka oftast samtidigt kräver att denna person har en förmåga att slaviskt underordna sig någon exakt beställd "produkt", och att även besitta en ytterst god förmåga att ta till sig instruktioner vilka alla går ut på att man kan inlemma i sina mentala system att lätt kunna ta till sig krångliga skrivna instruktioner.

Detta att lätt kunna ta till sig instruktioner och samtidigt underordna sig stelbenta mönster av krav på utförande är ingen mänsklighetens självklara rättesnöre att detta vore mest rätt för att kollektivet ska ha största förutsättningar för att klara framtida förändrade krav på beteenden i en aldrig stillastående värld med helt nya villkor och detta på grund av antingen naturliga eller självförvållade ändringar i livsvillkoren på hela planeten.

De som idag verkar avvika från medianen av önskat beteende kan besitta just de rätta egenskaperna, eftersom naturen alltid ser till att ha i beredskap alternativa förhållningssätt, för att inte vara oförberedd vid eventuell rubbning av yttre villkor.

Det jag vill säga med allt ovanstående är att jag tycker det är dags att göra en revidering av det samhälle som ställer så många människor vid sidan om, i tro att de inte skulle vara lika viktiga som de som ser ut att vara bäst anpassade, att föra oss alla vidare mot en framtid där man tagit hänsyn till att yttre villkor kräver en mycket stor bredd av variation hos kollektivet att förmå klara kommande okända utmaningar.

Den som idag anses vara galen kan imorgon vara den man frågar om råd om hur vi ska klara av att möta framtida utmaningar.

En människa som lever helt utanför civilisationen kan mycket väl vara den som bäst kan definiera den bästa förklaringen om hur ett problem ska lösas då den befinner sig i ett mer opåverkat tillstånd än den stora massan, som kan ha upphört med att ifrågasätta givna villkor för just ifrågasättandet av det som senare blivit själva problemet.

I kärlek och ljus måste vi se till att vi gör betydligt större plats för olikheter vad gäller hur man angriper att förstå vad det innebär att vara till som människa i en ständigt föränderlig värld.

Den som är galen idag kan vara morgondagens geni.

I kärlek och ljus.




Först publicerad på:
http://ljusetkommer.se/?p=1141
2011-07-05 Av ljusarbetare Ari Viklund