Sorgens skepnad täcker mitt ansikte. Täcker bit för bit av minnets bakgårdar.

Spegelns gråa ljus lindrar det obarmhärtigt tydliga utan förskoning.

Lindrar det jag måste möta och lämna bakom mig

Det jag var

Den jag är

Den jag blir

I mina händers ljus formar sig en avgrund

Där botten anas långt därnere

Där det en dag vänder

Där mitt liv blir det jag vill att det ska vara

I mina händer formar sig ett djup

Av smärta och

Av sorg   

Av kärlek

I mina händer ligger ett korn av hopp

Tillbaka till det jag vill vara

Till en tid fri från vånda

Till kornet växer i min hand

I mina händer lägger jag mitt liv

Till en dag imorgon där

Jag är jag på nytt