Om någon bad oss att hålla i en jättehög stege, och samtidigt sa till oss, att:

VAD SOM ÄN HÄNDER!,

aldrig någonsin släppa taget, och vi lovade heligt och dyrt att inte göra det, någonsin.

Vad gör man om man tittar upp efter ett långt låångt tag, och inget syns däruppe?

Om det helt enkelt inte verkar längre vara någon kvar däruppe, hur mycket man än spanar?

Ska man släppa taget efter ett bra tag till då?

Hur länge ska man egentligen behöva vänta, innan man vågar bryta ett sådant löfte?

Är det kanske ungefär som med rödljus i trafiken, som helt tydligt, nästan säkert, verkar ha fastnat på rött.

Till slut blir det ju orimligt att stå kvar..

Alltså, man känner sig bra fånig, om man bara står där, och väntar på grönt, som aldrig verkar vilja slå över. 

Andra kan ju för den delen börja tuta där bak i kön..

Men när är det enligt lag tillåtet att köra mot rött? 

Aldrig egentligen, väl? 

Men förnuftet säger ju oftast till efter ett tag, att:

KÖÖR! 

Men.. om det nu var så att den som klättrade upp för stegen, var Jesus?

"Släpp aldrig! taget"..

När ska man släppa taget då?

Efter 2000år?

Men tänk om det är imorgon som han ska klättra ner igen, och du släpper taget idag?

Lite pinsamt.

I kärlek och Ljus!




Först publicerad på:
http://ljusetkommer.se/?p=1249
2011-07-21 Av ljusarbetare Ari Viklund