En lögn som bygger upp en annan lögn
och tillsammans bygger de upp hela hennes liv.

- Vad har hänt?
- Ingenting.

Och ännu en lögn lyckades skapas i hennes hjärna
och med hjälp av hennes stämband ta form.
Hon ljuger, trots att hon vet att de knytnävsstora blågula märkena
på hennes hals och armar skriker sanningen.
Sanningen om hennes liv och det hon en gång trodde var kärlek.

Men sanningen vill ingen lyssna på, även fast de innerst inne hör den
så väljer de att tro på lögnen. De tror på en sådan simpelt och genomskinligt
ord som "Ingenting", när hennes blodsprängda ögon, blågula kropp och
brutna revben säger allt hennes stämband inte lyckas formulera, inte vågar.