Göken gol femte gången
sjufaldigt eko upprepade i skogshöjden
inalles trettiofem gånger.
Pappa hade väckt sonen till morgonfisket.
Nu rakar han sig i sommarmorgonens solsken.
Sjöytan är stilla tills ett löjstim simmar fram.
Solstrålar återspeglas från vatten på bastuväggen,
kråkmamman undervisar sina kraxande ungar
vid komposten bakom trädgården
Sonen försöker finna vägen för sina slanka lemmar
att komma in i byxbenen av den blåa overallen,
sömnyrseln stör honom.

Pappa ror omkring udden framför säven.
Pappas favoritställe.
De gula gulnäckrosorna vajar knappast,
men de vita näckrosorna svajar och gungar något
i ekans sirliga vågskälvning.
Pappa stirrar på strandens träd, han söker en viss en,
nu ser han den, ännu ett par drag
och den stora stenen bakom säven kommer i sikte.
Enen och stenen, här ligger stället, pappas katsas ställe.

Katsan lyftes upp, den vimlar av firrar
det doftar fisk i luften
utan pappa fick nu än ett gott byte.
Vattens härskare Näcken var välvillig i dag.
Men pappa har också ärvt fiskkunskapen,
då farfar var en passionerad fiskare, sonsonen följer efter.
Pappas abborrar sprattlar i katsans nät.
I fiskarnas tankar mognar redan ett härligt mål.
Rökvirveln från rökskåpet doftar redan i näsborrarna.

© Heikki Hellman 260711